verkligheten..

bubblan sprack, allt bara kom. har inte gråtit så mycket på länge, hatar när man får tid över att tänka. det bara snurrar runt och blir för mycket. önskar att allt var enklare, att allt bara kunde blåsa bort och försvinna. men jag antar att man lär förbli trasig... att kunna koppla bort och ingen behöver se eller veta, är något jag lärt mig. men det blir bara värre hela tiden,, känner hur jag blir iskall och trycker bort känslorna. blicken är tom och intetsägande, jag har bara mig själv. ensam är stark har man hört många gånger, men inte nu längre. jag behöver dig, jag vill ha dig, du räddar mig...

rädslan sitter kvar, känner mig hjälplös och vilsen. att ge så mycket av sig själv, är främmande och känns nästan fel. sitter och oroar mig hela tiden men vet inte varför. vill bara dra täcket över huvudet..
jag är lycklig, men de saknas något. att man kämpar för något som bara står still. jag vet vad jag vill och hur jag vill ha det. önskar bara att få höra sanningen hela tiden. är trött på tomma svar och undanflykter.
innan var det jag som flydde, men är trött på att försvara mig själv. jag är här och vill stanna. livet är inte lätt och det krävs att man prioterar sin tid. tänker inte förlora mer, du är mitt val.