..

som vanligt på söndags morgonen är jag ensam.. allt är mitt fel och jag är de svarta fåret i allt. spelar tydligen ingen roll vad jag gör för jag är helt dum i huvet och helt jävla inkompetent. sen att det i själva verket är jag som satt i en dum situation skiter man fullständigt i så länge den andra parten är nöjd och glad.
jag är så jävla van vid att alltid komma i andra hand och ärligt så har jag slutat bry mig, för ingen bryr sig om mig ändå. ingen kan se vad man gör utan alla bara ser det negativa hela tiden...
jag ställer fan alltid upp, jag är alltid där när det behövs, men har någon tänkt på mig? att jag kanske inte alltid är på topp, att mitt liv inte är som alla andras.
jag har mycket i bagaget som ska tas hand om och jag tycker faktiskt jag kommit väldigt långt på lite mer än ett år. från att vara "borta" alltid till att vara helt ren.. men de är de inte värt har jag märkt nu. dom svek mig aldrig, dom var där när jag var ledsen och gjorde mig glad, fick mig att sova eller bara drömma mig bort.
dom gjorde mig bedövad från alla känslor...
känslor som jag önskar att jag inte haft, men som tyvärr verkar vara kvar för att stanna. har verkligen försökt att släppa men de går bara inte, du är som intryckt i mitt huvud och jag gillar det inte!! inte bara du utan de är alla och allt.. inget är som det ska!
orkar inte hålla på att kämpa hela tiden... tänker ge efter och låta stöten ta ut sin rätt. blir nog lika bra, eftersom jag bara ställer till en massa hela tiden.
nu är det slut, där finns inget kvar som kan gå fel. ett tomt skal med för mycket tankar.. de är meningen att man ska må dåligt, att känna ångest och vara den som alla sparkar på. de är min mening med livet, så därför kan man lika väl vara bedövad och slippa känna. har gjort det innan och det funkar. livet blir kortare, men smärtfritt. något som jag ser framemot..

en sak är dock säker och de är att du är och kommer alltid vara min bästa vän. spelar ingen roll om du vill det eller ej. men så är det, du är den ända som jag kan vara mig själv med. den ända som tagit sig tid att lära känna mig, men nu är det borta. nu har jag ingen.. önskar att jag kunde göra något åt det men du har gjort ett val och de får jag ta. hoppas dock att du inser och har hjärta nog att förlåta.. för blir jag av med dig också finns jag inte kvar, och de är jag rädd för.