Har inte mycket kvar att säga, det finns inget stopp. Allt går så fort, jag hinner inte, jag orkar inte. Få allt att stanna upp, trycka bort de onda. Få vara med, få vara omtyckt, få vara mig. Klarar det inte, inte själv. Orden jag hör är kämpa, kämpa men för vad? Krossad som jag är, finns inget kvar. Småbitar och mörkasidor är allt jag ser. Hoppet är knappt, men tänker inte ge. Glöden som en gång fanns ligger långt inne, måste bara öppna och våga.. våga är det svåra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar