med allt i ens bagage, med allt som önskas vara ogjort, kan jag ändå inte bara försöka.. allt som är jobbigt samlas i en box som inte får öppnas. boxen är de viktigaste i mitt liv, för får någon upp den är jag vilse. då måste jag stå på mina egna ben och klara mig. ta itu med alla känslor som jag stängt ute, som jag kämpat för att slippa.
man kanske borde låsa in sig på hispan och stanna där men hade det verkligen hjälpt?!
önskar att någon kunde förstå, önskar att någon var som mig. för ensam är inte alltid starkast...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar