fick en ganska så upprörande kommentar och nej jag tycker inte synd om mig själv. deffinitivt inte, de är jag som ställt till med allt och de får jag leva med. jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, men ibland kan det vara skönt att få ut alla sina känslor och "känna sig fri". och varför jag inte skriver rakt ut vad mina "problem" är, har nog mest med att jag känner mig inte bekväm med att alla ska veta varje liten detalj i mitt liv.
alla har vi gjort saker man ångrar och i mitt fall är de ganska många. dom formar mig till den jag är idag och skulle nog inte vilja byta bort alla upplevelser men känslorna till upplevelserna kan jag ta bort... för det är dom som e jobbiga. att behöva bli påmind hela tiden om all skit som varit, alla som försvunnit och alla drömmar som blivit krossade. att de ända man önskar är att bli accepterad och älskad för den man är...
så svaret är nej, jag tycker inte synd om mig. utan de är nog mer synd om dig som måste trycka ner på andra för att må bättre själv. att du är en så ynklig liten människa som går på de "svaga". du får nog ta dig en funderare och verkligen granska dig själv, för man nedvärderar aldrig en annan människa.
blir arg,ledsen och upprörd när någon gör påhopp. gillar man inte min blogg, skit då i att läsa.
nu ska jag dock sova.. drömma mig bort till en plats där jag vill vara.
Puss&Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar