no were

ångesten stiger och det känns som jag knappt kan andas. alltid samma gamla visa när jag väl börjat igen, viljan försvinner och det är inte längre jag som bestämmer. vill bara mer! den onda cirklen som jag länge försökt förtränga gör ett stort hål i mig. allt jag kämpat för i under ett års tid, känns som bortblåst. den stora önskan att bli som alla vill att man ska vara ligger i mitt huvud hela tiden, säger till mig att jag inte borde få vara här. skäms över att jag vet vad jag gör, att allt bara blir värre hela tiden. kan inte acceptera och låta det va, för vem vill egentligen vara det svarta fåret när allt kommer till kritan?!
har lärt mig en sak iaf och det är att pressar man sig själv riktigt hårt försvinner smärtan. blir äklad över hur folk kan ta så lätt på vissa saker, inte inse hur det sätter sina spår. varje steg räknas och allt man gör går inte att ändra på. Trust me, jag har gjort det mesta!

vissa kommer läsa detta och tro att jag är sjuk på något sätt, visst är jag kanske det. men kan någon säga till mig ärligt att ni inte lider av ångest, oron över att inte vara tillräklig. att ni verkligen älskar allt mer er själva, att där inte finns något som ni vill ha annorlunda. om fallet är så, då är du min idol. den som lyckats här i livet, enligt min åsikt.

orkar knappt med mig själv längre... ska ta en runda med hunden sen sova, en bättre dag imorgon får man hoppas.