fail

är sådär rädd igen, en stor klump i magen. känner mig ensam, vill inte men måste. att få svart på vitt och inte kunna hantera de. att vara hjälplös är den värsta känslan, allt bara krossas och jag vet inte om jag har orken att ta mig upp igen. just nu är allt bara suddigt och jag mår illa. förstår inte vad det är men något är fel..

unforgive

kan man förlåta sig själv. kan man verkligen dölja det så bra, ingen märker och ingen vet. jag har inte levt riktigt så som man ska, kommer nog aldrig göra det heller. beroende, karaktär följt av en mängd problem. de är vad mitt liv varit, strävan efter den nya kicken... att få ett rus igenom kroppen och bara släppa allt. jag låter kanske dum när jag säger att det är underbart, men så är det. de går inte att beskriva. driften till mina behov lugnar sig ibland men bidrar till en stor del av allt de dåliga. min syn på sex är ingen speciell, det är något man gör när/hur/var man vill.. man ska helt enkelt inte skämmas. vill man ligga runt så gör man det, vill man ha fler samtidigt så varsego! ta för sig och veta vad som är rätt och fel är viktigt och man måste kunna skilja på vad man vill och inte vill. bara för att någon pushar så ska man inte släppa efter om man tycker de är fel. det kan vara svårt, men de är svårare att klara av att titta sig själv i spegeln efter och inte känna sig smutsig, äcklig och värdelös. man ska aldrig göra saker man inte vill...

yrar kanske igen, känner mig ganska off. är trött, skulle behöva sova. men blir pigg sen... ska få en dos av honom. den jag inte vill eller kan vara utan just nu.

a little sparkle of..

har blivit lite dålig på att skriva men har inte haft något behov av att skriva en massa känslor och funderingar över livet.
har en så underbar känsla i hela min kropp och är så glad.. äntligen är det min tur.
du är det bästa som hänt mig och tänker aldrig svika dig. tror inte du förstår hur mitt liv har förändrats och verkligen blivit till det bättre. nu kan jag vakna på morgonen utan en klump i magen, jag kan vara mig själv och inte behöva vara nervös för att någon ska få veta. du vet och du tycker om mig som jag är.
han sa älskar dig, jag svarade älskar dig med...

en kär vän

tittat in i verkligheten och trivs. det är accepterat att man har problem och att man är lite skadad. skillnaden mellan rätt och fel är stor, men lite gråsuddig. kärleken syns, den flödar och värmen får en att le. vi är här för att stanna och känner mig ganska lugn, men där finns en liten röst i mitt huvud som inte låter mig va, det förflutna vill inte försvinna...

du

tänk att någon som du kommer in i mitt liv och gör allting bättre.
alla beskymmer bara blåser bort så fort du är i min närvaro.
att vara glad och lycklig finns nu på mitt schema.
att vara svag och visa känslor är tillåtet och du tar emot mig med öppna armar.
ord som "jag tycker om dig för den du är", klingar fint i mitt öra.
komplimanger som faktiskt betyder något, för det är vi två.
att jag gjort bort mig och inte vågat släppa in dig, visar bara hur rädd jag är. rädslan att förlora någon som betyder, någon som man inte vill vara utan.
du är den jag kan se mig själv med, du är den personen... du är min.

lovely

läängtar så mycket tills på fredag.. ska bli helt underbart med småland. en riktigt roadtripp med Kitty, Saco & Malena! detta behöver jag, komma iväg till mitt andra hem. där jag trivs som allra bäst. kommer ju sakna mitt hjärta, men är bara borta över helgen så man klarar sig :)

hinner inte skriva, ska iväg på dressyr träning!!
Puss&Kram

out

oooh..

right here

bloggen lider lite, det är torka på skriv fronten. jag känner inte samma behov av att få ut alla känslor. dom har ju varit begravda innan, så jag låter dom vila igen. just nu är jag gladare än jag varit på länge, där är små saker som måste fixas men de känns bra ändå.
du har mycket med min lycka att göra, du gör mig hel på något konstigt sätt! du ger mig det jag vill ha..